Det var inget vidare tryck på "Ibiza-resan"-bordet idag.


Klasskompisen smsade och undrade var jag var. Jag hade gömt mig.

Kopiornas stad
Jag ser lookalikes överallt. Ta min klass. Där går en tjej som är lik en vän som inte lever längre. Därför blir jag extra glad när jag ser min klasskompis. Ofta så kan jag komma på mig själv att bara stå och stirra på henne. Då blir det lätt lite konstigt. På kåren brukar jag prata med en tjej som en kopia av en som jag varit kär i. Det blir också lite konstigt.
Nu väntar jag bara på att Michael Jackson skall gå över Campus, sippande på en kaffe med mjölk. Jag kommer troligtvis att vara avmätt vid det laget.

(Lägg märket till de smarta lyfocyterna med skärmmössa och slips.)

På mitt sätt
Idag började jag rita små figurer, när jag satt på biblioteket. Och vips så var det både roligare samt enklare med mikrobiologin. Gick stolt runt och visade upp mina samarbetande makrofager och lymfocyter. En klasskompis sa "men plugga istället". Men det var ju just det jag gjorde.

Kom med nåt nytt
Att det är onyttigt med godis, vet jag väl redan. Det behöver inte nån elev, lite taffligt, försöka kommunicera.

Ta seden dit man kommer
Jag har aldrig varit något ishockey-fan. Det enda lag jag någonsin hejat på, var det italienska damlandslaget i längdåkning. Men det var mest för att de var så snygga att se på.
Nåväl, denna stad är ishockey-tokig. Kanske för att det inte finns så mycket annat att hänga upp sig på. När guldet var klart, körde familjer runt med sina bilar, iklädda HV-tröjor, med barnen hängande ut ur rutorna skrikandes "SM-guuuuuld". Det kändes nästan som om jag var tillbaka i Italien och jag gillade det.

Lite som att odla grönsaker
I veckan gjorde vi bakterieodlingar på olika saker. Fingrar, mynt, smycken etc. Min klocka hade inte blivit rengjord på mycket länge och man såg med blotta ögat hur smutsig den var. Eller "äcklig", som en klasskompis kallade den. Kände mig tvungen att odla efter det:


Min klocka, plus några fingrar i övre kanten

En klasskompis envisas med att odla på sitt liiiiiite fräschare armband. Det gick sådär. 1-0 till klockan.


Armbandet

"Däcka inte, vi skall bara ta en sista bild."
Det är fredag och dagen till ära hittade jag en passande tidningsartikel. Bilden, rubriken, ja ALLT pekar på att det äntligen är helg.
Imorgon nalkas en omtenta i Omvårdnad I kl 09.00 prick. För en gångs skull har jag pluggat.