Inte för att det syns
Mina sambos är bra på att baka tårtor, upptäckte jag igår. Innan jag upptäckte det, bakade jag själv kanelbullar hos en klasskompis. Eller rättare sagt, hon bakade en deg, sen sa jag "kan inte jag få prova?". När hon sedan upptäckte att jag baka mycket snyggare bullar (ja, näst intill perfekta!) blev hon sur och jag fick även baka ihop deg tre.
Idag hade vi alla bullarna med till klassen. De flesta trodde vi bjöd för att vara snälla. Orkade inte säga "jag fyller 35 år idag"


Här kavlar jag i skämmigt förkläde som jag tvingades på.

Om någon skulle undra
Jag fyller år om en vecka. En sån här skall jag önska mig. Den kan säkert även flytta på skräp när man städar hemma.

Det var inget vidare tryck på "Ibiza-resan"-bordet idag.


Klasskompisen smsade och undrade var jag var. Jag hade gömt mig.

Kopiornas stad
Jag ser lookalikes överallt. Ta min klass. Där går en tjej som är lik en vän som inte lever längre. Därför blir jag extra glad när jag ser min klasskompis. Ofta så kan jag komma på mig själv att bara stå och stirra på henne. Då blir det lätt lite konstigt. På kåren brukar jag prata med en tjej som en kopia av en som jag varit kär i. Det blir också lite konstigt.
Nu väntar jag bara på att Michael Jackson skall gå över Campus, sippande på en kaffe med mjölk. Jag kommer troligtvis att vara avmätt vid det laget.

(Lägg märket till de smarta lyfocyterna med skärmmössa och slips.)

På mitt sätt
Idag började jag rita små figurer, när jag satt på biblioteket. Och vips så var det både roligare samt enklare med mikrobiologin. Gick stolt runt och visade upp mina samarbetande makrofager och lymfocyter. En klasskompis sa "men plugga istället". Men det var ju just det jag gjorde.

Kom med nåt nytt
Att det är onyttigt med godis, vet jag väl redan. Det behöver inte nån elev, lite taffligt, försöka kommunicera.

Ta seden dit man kommer
Jag har aldrig varit något ishockey-fan. Det enda lag jag någonsin hejat på, var det italienska damlandslaget i längdåkning. Men det var mest för att de var så snygga att se på.
Nåväl, denna stad är ishockey-tokig. Kanske för att det inte finns så mycket annat att hänga upp sig på. När guldet var klart, körde familjer runt med sina bilar, iklädda HV-tröjor, med barnen hängande ut ur rutorna skrikandes "SM-guuuuuld". Det kändes nästan som om jag var tillbaka i Italien och jag gillade det.