Unchain my heart
Idag var det labb på naturkunskapen. Vi skulle fingra på och klippa isär ett grishjärta. Jag agerade kirurg och klasskamraten fick vara sjuksyster som trädde på mig plasthandskar, hämtade latte samt baddade min panna med en bomullsrondell. Såklart fanns det en tjej i klassen som hade inälvsfobi. Jag gick riktigt nära henne och dinglade med slamsor. Skrek "ta emot" och låtsades kasta hjärtat mot henne. Hatet lyste ur hennes ögon. Alltså, de få stunder då de inte var stängda och hon mumlade "jag mår illa" eller "nu kräks jag".
Det var som att peta i en fläskfilé. Inte konstigare än så.