Lite förvirring har väl ingen dött av
Jag vaccinerade mig nyligen på en vårdcentral. Det gick till såhär:


Kö 1

Först fick jag stå i en kö. Ingenting hände. Sen ingenting. Och inte sen heller. Men dra på trissor, plötsligt började kön röra sig! Man släpptes upp två våningar i byggnaden. Folk sprang som galna, knuffade och hade sig. Det var verkligen på Darwin-nivå. När man väl hade kommit fram, väntade en glad överraskning - en ny kö!


Kö 2

Sedan fick man äntligen, med sin nummerlapp, gå in ett rum med en massa vikskärmar. Fattade inte riktigt upplägget med dessa skärmar, då man ändå såg alla när man väl kommit bakom. Till råga på allt, var jag tvungen att ta av mig min skjorta. Under hela sticket satt jag med indragen mage, vilket var otroligt ansträngande. Redan på vägen hem upptäckte jag en helt ny biverkning: tog fel uppgång i tunnelbanan. Men vad gör man inte för att rädda mänskligheten i denna pandemi.

Unchain my heart
Idag var det labb på naturkunskapen. Vi skulle fingra på och klippa isär ett grishjärta. Jag agerade kirurg och klasskamraten fick vara sjuksyster som trädde på mig plasthandskar, hämtade latte samt baddade min panna med en bomullsrondell. Såklart fanns det en tjej i klassen som hade inälvsfobi. Jag gick riktigt nära henne och dinglade med slamsor. Skrek "ta emot" och låtsades kasta hjärtat mot henne. Hatet lyste ur hennes ögon. Alltså, de få stunder då de inte var stängda och hon mumlade "jag mår illa" eller "nu kräks jag".
Det var som att peta i en fläskfilé. Inte konstigare än så.